Warhammer… smaka på ordet… Warhammer. En hammare gjord för krig tänker vissa, ett spel tänker andra. Men är Warhammer något mer än bara ett figurspel för taniga tonårspojkar? Kanske är det så att männen bakom Warhammer har ett budskap till oss alla. Kanske är det så att Warhammer egentligen är en spegelbild av vår egen värld, en värld full av krig och misär, förenklad till en kamp mellan gott och ont enbart för att alla dessa taniga tonårspojkar skall förstå! Förstå var deras egen värld är på väg! I denna artikel ska jag filosofera över om det ändå inte ligger något där under ytan till, ett till synes, oskyldigt figurspel.

Först låt oss ta en titt på kartan. Världen där Warhammer utspelas är långt ifrån komplett. Är det någon som påstår att de landmassor man ser skulle utgöra hela planetens samlade landyta? Det finns säkert, ja, nästan absolut, fler outforskade länder bortom de gränser vi ser idag. Vad kan man dra för parallell av detta? Kan det inte vara så att detta är en protest mot mediernas massiva inriktning på västvärlden? En protest mot det faktum att geografi och kultur styr vad som publiceras i våra tidningar och i våra TV-apparater? En protest mot att hälften av amerikanska ungdomar knappt vet vilken världsdel Afghanistan ligger i? Uppmanar inte Games Workshopgänget oss att se bortom våra egna gränser och se att där finns människor som du och jag som kan behöva en hjälpande hand. För liksom strutsen som stoppar huvudet i sanden kan ingen människa ignorera sin omvärld eller bara se det hon vill se!

Man kan däremot inte säga att Warhammer-världen bara representerar västvärlden. Det finns en avbild av vårat eget samhälle i miniatyr där inne bland orcher och alver, om man bara letar.
"The Empire". Själva namnet andas tyranni och imperialism. De s.k. civiliserade människornas största rike är inte bara en bild av vårat eget samhälle för några hundra år sedan, det är också en varning om hur det blir om man låter kapitalet härja fritt. Maskiner och fabriker spyr ut gaser och rök. Människor som sliter för Kejsarens välstånd, inte för sitt eget. Detta är en vanlig syn i "The Empire". Nej! Detta beteende är inte vanligt, det är norm i kejsardömet!

Om vi ska sätta vår tro till Marx läror (och det ska vi väl?) skulle denna utveckling leda till att arbetarna förenade sig och gjorde gemensam sak mot förtryckarna. Detta har inte hänt. Detta, kan man ana, är Games Workshops sätt att varna arbetarklassen för att förslöas och sluta kämpa för sin rätt! Men som alla vet har varje samhälle en pågående klasskamp, ända sedan Platons dagar har det funnits en dröm om en utopi där alla är lika och fria. Vilka är det då som kämpar för den utopin i Warhammervärlden? Jo, det är nog de som vid första anblicken verkar minst troliga nämligen Orcherna och deras kompanjoner Goblinerna! Nu känner jag hur många tappar förtroendet för min skrift (hur är det möjligt??) men jag ska förklara. Under en fasad av dumhet och girighet har Games Workshop gömt de sanna klasskämparna. Orcherna, stora, starka och utan utbildning står här för arbetaren i all sin prakt. En fattig man (eller Orch) som gjort uppror mot förtrycket och slåss varje dag för sina kamrater och sin egen rätt. Ur ett Marxist-leninistiskt perspektiv kan man säga att goblinerna här representerar det elitistiska partiet som skall styra proletärerna (Orcherna) igenom arbetarnas diktatur till kommunismen. Det är ju ingen hemlighet att Goblinerna är mer intelligenta och listiga än deras kusiner. "Men", säger någon, "Orcherna slåss ju ständigt med varann, hur kan de vara klasskämpar?". Det, kamrater, är den kanske viktigaste läxan som Games Workshop lär oss i detta fall. För enda sedan den första internationalen gick under av anarkisternas och kommunisternas inbördes strider har socialismen brottats med svåra enighetsproblem. Socialdemokrater har förrått kommunister som i sin tur kastat skit på syndikalister som rackat ner på anarkisterna som… Ja, som ni alla vet så är det så här det i stort ser ut än i dag. Man ser i Warhammer-världen att när Orcherna väl enas kan dom uträtta stordåd. Ja till och med störta "The Empire" (Vilket Grom the Paunch of Misty Mountain säkert hade gjort om han inte hade varit så sugen på att segla). Men Orchernas och Goblinernas stunder av storhet är lika få som socialismens. Från det att Gorbad Ironclaw invaderade "The Empire" till Spanska inbördeskriget är tecknen på enighet sorgligt få. Moralen här är alltså: Om vi enas kan vi uträtta stordåd! Men om vi som Orcherna fortsätter att slåss med varann kommer vi aldrig att besegra vårat "Empire"!

Självklart är det inte bara kapitalisterna i "The Empire" som orcherna slåss emot, det vet vi alla. Brettonia kan väl till och med Johan (Lillbilbo) lista ut vilka de representerar. Just det, det gamla feodalsamhället med dess riddare och baroner som styrde med militär makt.

Kamrater, timmen är sent liden och jag behöver sömn. Det finns mycket mer att ta upp: representerar High Elves kamp mot Dark Elves ett sorts religionskrig mellan katoliker och protestanter? Är Lizardmen Warhammer-världens motsvarighet till våra U-länder? Är Chaos en varning om att allt som man byggt upp kan raseras om man inte kontrollerar sina djuriska drifter? Allt detta kanske jag tar upp någon annan gång men för nu kamrater säger jag adjö… Nej förresten, inte adjö utan på återseende!

Skribent: Magnus